Medel till Clowner utan Gränser beviljat

"Dessa barn är tyvärr alldeles för många och finns överallt. I Sverige också. En del av dom befinner sig på utreseboendet i Uppsala där Clowner utan Gränser nu ska börja arbeta för att ge barnen och ungdomarna en paus från all oro, ny energi och hjälp tillbaka till den lek de har rätt till enligt Barnkonventionen", säger Karin Tennemar, presskommunikatör på Clowner utan Gränser.

Sedan 1996 har Clowner utan Gränser bedrivit en global verksamhet där de arbetar med att vara en röst för barns rättigheter. Varje år skickar de några av Sveriges bästa clowner och artister till utsatta områden runtom i världen, där de håller i workshops och spelar olika föreställningar. I Sverige ligger deras fokus på nyanlända ungdomar och barn som befinner sig i asylrättsprocesser. Med stöd från Radiohjälpen via Kronprinsessan Victorias fond kommer Clowner utan Gränser under en tvåårsperiod att anordna lek-, drama- och cirkusworkshops för två olika grupper av barn och ungdomar. Projektets första år syftar till att stärka den psykosociala hälsan hos de som lever i väntan på att utvisas. Detta har både kortsiktiga och långsiktiga effekter, menar Karin Tennemar. ”Vi kan exempelvis se hur våld minskar när barn och unga får utlopp för sina känslor och frustration genom fysisk aktivitet. Vi ser hur barn och föräldrar hittar tillbaka till varandra med hjälp av leken igen”.

I många fall sker möten med barn som har haft en traumatiserande flykt och en vardag kantad av psykisk stress. Därför betonar Karin Tennemar vikten av att stärka självkänslan och att fylla livet med mening hos de barn som behöver det mest. ”När människor i kris fått hjälp med att få sina basala behov uppfyllda uppstår ofta ett vakuum. Som alltid är det barnen som drabbas värst. Därför behövs Clowner utan Gränser, för att se till att barn får vara barn igen”.

Aktiviteterna är enormt uppskattade av både barn och vuxna. Karin Tennemar berättar om ett tidigare besök på ett annat boende i Uppsala: ”Efter föreställningen sa en i personalen då till oss: ’Det är nästan roligast att se de vuxna skratta, de är så isolerade annars. De tillåter sig att skratta när barnen gör det’. Det var detta besök och möte som födde idén om att söka stöd hos Radiohjälpen för fortsatt arbete vilket vi är otroligt ödmjuka och glada inför att vi nu kommer få göra”.