Så utgår vi från FN:s konventioner
De projekt som får stöd internationellt ska alltid arbeta med och för de mest utsatta och sårbara människorna i samhället, oavsett om det handlar om humanitärt arbete eller långsiktigt utvecklingssamarbete. Arbetet ska utgå från internationella överenskommelser, exempelvis FN:s konventionen om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, de humanitära principerna och internationell humanitär rätt.
Det nationellt arbetet utgår bland annat från barnkonventionens artikel 23 ”Ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv och hjälp att delta i samhället på lika villkor” och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättnings artikel 30, punkt 5 om att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på samma villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott.
Konventionen om de mänskliga rättigheterna
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 består av 30 artiklar som gemensamt uttrycker de grundläggande och universella fri- och rättigheterna.
Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Den innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (konventionen) och dess fakultativa protokoll 2008. Konventionen trädde i kraft år 2009 för Sveriges del och är en av de centrala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter.
